Bröstoperation

Jag har länge haft komplex över mina bröst. Inte för att jag brytt mig om vad någon annan har tyckt om dom utan för att jag inte har trivts med dom, de har inte passat på min kropp som är väldigt lång och smal.
Ännu värre blev det efter barnen föddes,  inte nog med att de var små utan de hängde också. Såg ut som två tepåsar som hängde.

I slutet av förra året så tog jag beslutet att göra något åt problemet. Kände att jag inte ville vänta tills jag var färdig med barn, vilket jag kan ångra lite nu i efterhand då brösten blivit så mycket större och läkningen blev konstig.

Beslutade mig för att gå på konsultation hos Clinic Strömstad,  vilket blev i januari.
En månad senare fick jag tid för operation.
Storlek var väldigt svårt att besluta så jg hade kontakt med kirurgen fram och tillbaka rätt mycket fram tills en vecka innan operationen.
Vi slutade på 505 cc i hög profil, bakom muskeln. Att de skulle vara bakom och i hög profil hade jag bestämt redan innan jag åkte dit och det ångrar jag inte en sekund.

Var inte nervös ett dugg inför operationen,  kände mig helt lugn. Vilket skrämde mig lite. Många runt mig var nervösa istället 😉

På själva operationsdagen tog jag och Kristoffer tåget till Strömstad,  checkade in på vandrarhemmet och gick ner till sjukhuset där jag skulle opereras.
Fick vänta rätt länge men till Slut fick jag några piller och sen bytte jag om. Blev målad på av kirurgen och skickades in till salen där jag fick massa lugnande och sen vet jag inget mer förrän jag vaknade i ren panik.
Kändes som en elefant satt på mig och det gjorde så fruktansvärt ont, slet av mig bhn och bara skrek rakt ut.
Tog en stund innan jag fattade vart jag var och vad som hänt.
Hade så jäkla ont så jag fick en morfin spruta så jag somnade lite igen.

Innan vi fick gå så fick jag lite papper och information.

Trodde i min fantasi att jag skulle kunna gå upp till vandrarhemmet men det kände jag rätt snabbt att jag inte kunde, då det gjorde så gräsligt ont att andas!
Beställde en taxi och svängde förbi apoteket för att få mina mediciner.

Blev inte många knop gjorda den kvällen, låg och tyckte synd om mig och Kristoffer fick serva mig.
Dagen efter kom Tobbe och hämtade oss, guld värt att slippa åka tåg igen!

De första dygnen var inte roliga alls. Allt gjorde ont men det värsta var att lägga sig och sätta sig. Låg mest i soffan och försökte vila.
Efter två veckor började jag jobba litegrann, vilket gick bra bara jag undvek de tunga lyften.

Efter tre veckor var jag helt smärtfri men jag avskydde verkligen bandet som jag tvingades ha.

Så, vad tycker jag om mina bröst nu?
Storleken känns bra, dock kommer jag behöva göra en justering efter jag ammat klart.
Fickan på mitt vänstra bröst har töjt sig så när jag ligger ner åker bröstet ut i armhålan nästan. Inte trevligt alls.
Inget som känns men ändå inget jag vill ha kvar!

På det stora hela gillar jag mina bröst som dom är nu. Jag känner mig mer ”hemma” i min kropp.
Nu ska man ju egentligen inte bli gravid inom ett år efter en sådan operation så det är inte konstigt att de blivit lite knas.

Så, det var historien om mina bröst 🙂